Påsk är för mig en helig helg, det är då vi sjösätter båten i min födelsestad Nyköping och åker ut på den första resan efter de prickiga. Vi träffas hela familjen hemma hos min mor och far där vi njuter av våren, äter god mat vår rustar trädgård och båt. Allt är helt fantastisk avkopplande med fåglar som sjunger, solen som skiner och dofterna av vår.Men i år fick jag ett mail från en tjej som undrade om jag kunde ta med hennes favoritkillar på en liten fiskeresa. Javisst sa jag, det löser vi. Några veckor senare möter jag upp pappa Thomas och hans söner Anton och Ludvig. De sitter och njuter av en kall öl nere på laxerian precis vid Mörrums brusande Kungsfors. Här nere i Mörrum är vårvädret på topp och det finns inte ett moln på himlen. Efter middagen promenerar vi längs ån i det ljumna vårluften, koltrasten härmar och sjunger. Då och då kommer det en kall bris från havet och det luktar pappersbruk, jag ryser till inte enbart av den kalla vinden utan lite av tanken att lukten från pappersmassan brukar föra med sig fisk upp i ån...Kanske årets första blanklax, eller kanske en fin blänkare.

På morgonen får vi en fantastisk frukostbuffé av vår värdinna Elsa, vi vill dock ut snabbt och har kanske inte riktigt tid att njuta av den fullt ut. När vi kliver ur bilarna nere vid pool 14 är luften kall och solen håller precis på att ta sig igenom träden som skuggar ån det doftar vårblommor och pappersbruk i en salig blandning. Jag placerar ut killarna på olika platser pool 13-14-15 och sätter igång dem.

Robin hamnar i 12:an eftersom han fiskar fluga.. Thomas berättar lite om deras tidigare resor och förklarar att han vill att jag ska lägga krutet på killarna, speciellt på Anton som har haft lite otur tidigare resor. Sagt och gjort, jag kör på ganska hårt med killarna och det börjar se riktigt bra ut, nu när de fiskar intensivt går jag in lite djupare i hur de ska tänka när de fiskar strömvatten.

Plötsligt skriker Robin FISK!! Alla springer dit och tittar på. Fisken går ganska hårt i början, men kommer så småningom in på kort lina. En helt fantastiskt fin blänkare har tagit Robins fluga och låter sig sakta styras in till håven. Vi plåtar lite och grattar Robin till sin fina fångst.


Jag byter drag på allas spö, för att efterlikna flugan fisken tog. Det tar endast 3 kast så står Anton med böjt spö,fisken är stark och vill inte tämjas så lätt och Anton får en ganska lång och spännande kamp. Efter några mindre rusningar och hårda knyckar kommer fisken in och jag kan håva den.


Det är en något färgad öringhane som fått några törnar under leken, men glädjen över fisken går inte att ta miste på. Det rings, och inom en minut kommer pappa Thomas springandes med kameran. Han tittar på Anton och ser riktigt nöjd ut, lika fort kommer de tillhörande gliringarna, killarna har ju slagit vad om Whiskeyflaskor…och nu har Anton kammat hem potten på 2 flaskor.  Precis när Anton ska släppa fisken kommer en snok i vattnet och stryker Antons hand och alla blir nog lika rädda.

Efter lunchen följer jag ett råd från Ragge, vi provar efter nedfallande fisk uppe på pool 17. Jag preppar Luddes drag på samma sätt som Antons och förklara hur han ska tänka när han fiskar, 3 kast till och det suger i rejält nere på nacken. Ludvig kämpar på riktigt hårt och måste sätta sig ner när fisken försöker ta sig ner genom bron.

Till slut kommer fisken in i poolen och det lugnar ner sig lite, nu händer något riktigt konstigt. Fisken bara lägger sig på sida och dör.. Jag lossar fisken fort och försöker få liv i den, men det är hopplöst. Jag har bara en förklaring till detta och det är att den måste förblödit under kampen. Detta händer en flugfiskare nere på pool 12 dagen efter, exakt likadant. Ludvig blir lite nedslagen då han hade tänkt få släppa fisken, men jag får honom på bättre humör och vi tar några bilder på öringen som var fenklippt.

På eftermiddagen kör jag hårt med Thomas och vi kommer nästan ända fram, ett mindre steg med blänkare smyger in i pool 6 och folket på andra sidan ropar och pekar. Fiskarna visar sig längre ner i poolen och vi fiskar oss sakta nedåt. Plötsligt höjer Thomas spöet och jag förstår att där var det nog något. Han förklarar det som en hård stöt i spöet, och jag är helt säker på att det var fisk i alla fall. Vi ser fiskarna passera uppåt i ån, men ingenting mer händer. Kvällen blir kall och killarna är ganska trötta efter att blivit jagade av mig hela dagen. Så vi drar oss hemåt för lite kvällsfika hos Elsa.

Dagen efter blir ännu varmare och vi har en helt underbar dag i solen. Vi fiskar ganska hårt och varierat men det vill sig inte riktigt. Mina gäster har långt att åka och tackar för sig strax efter lunch. Jag och Robin fortsätter en stund, men jag märker något jag aldrig tidigare varit med om. Guidningen under dagarna har tagit allt fiskesug från mig och trots att det visar sig och det fångas blänkare runt oss så beslutar vi oss för att bege oss hemåt medan det är lite ljus kvar.Grabbarna från Vallentuna kommer garanterat tillbaka och då kanske som flugfiskare, de har nämligen börjat fundera på att gå en flugfiskekurs hos oss.Snart spöböj igen......Jonas och Robin.