Öringarnas år.

Havsöring från Laerdal i perfekt form 72cm.

Ja nu är ju faktiskt 2014 snart slut, och det är bara att se framåt med förhoppningar mot 2015. Men innan det så kommer min tredje och sista tillbakablick. Och visst har det blivit så i år, nästan allt jag skrivit om har innefattat öringar av olika slag. 2013 skrev jag vid ett svagt ögonblick i en statusuppdatering på FB att detta år skulle bli året som jag satsade på att slå mitt ganska gamla PB på havsöring. Det jag syftade då på var en grym hanöring från pool 4:a i Mörrum som jag stolt tog med hem och vägde till fina 7,8kg. Jag har efter det fått några mycket fina öringar både i Emån, i havet samt i Mörrum som troligen hade slagit det rekordet. Men ingen av dem var vägd. 1 fisk på topp på 89cm som jag fick i havet en tidig vårvinterdag. En hona som inte hade lekt och var tjock som en tunna. Hon fick gå tillbaka, men jag tror än i dag att det var den största öring jag fått.

Förföriska prickar.

2013 gick sådär, jag fick 2 riktigt fina öringar en kväll i pool 19 i Mörrum men ingen av dem hotade rekordet…tror jag. Iofs var den ena 85cm och kan ha varit över 8:a men den blev inte vägd. Dock lyckades jag landa en grymt fet och fin öring i Laerdal under Augustis sista fiskedagar. den var 64cm och blev då mitt nya Norgerekord för havsöring.

2014 blev något helt annat, och jag tror nog inte att det flytet kan hålla i sig fler gånger, men man kan ju alltid hoppas. Jag fick lax i de flesta vatten jag fiskade i, men öringarna var de som lämnade flest minnen. Här kommer några av dem.

Marsöring från Mörrum, fångad i Svängsta.

Mars gav mig efter ett par dagars slit en kanonfin övervintrad havsöring uppe på Svängstasträckan i Mörrum. Den var tjock och fin och jag hoppades en stund på att det skulle kunna varit något så unikt som en blänkare så högt uppe i systemet. Rykten hade sagt att det fångats blänkare så högt upp som i Åkroken, så då kändes det ju inte helt omöjligt. Men troligen var dessa också välbehållna övervintrare, då det också sägs att blänkarna inte går högre i ån än till pool 1. Minnet sviker mig lite här men tror den var 74cm. Dock blev den det enda som fångades där på flera dagar.

Min hittills största öring från Strömhult….men större finns där.

I April fick jag på nymf en grymt vacker och kraftig öringhane i Strömhults fina fiskeanläggning. Dessa är vilda sägs det och gör det ju ännu mer roligt och spännande. Fisken var 69cm lång, men vägdes aldrig.

Laerdalsöring 71cm.

I Juli drog vi till Laerdal igen, och vilket sjukt fiske vi hade. Vi fick bra med lax och otroligt med havsöring. Problemet blev att man ville fiska hela tiden, för laxen tog ju på dagarna och öringen tvärt om. Jag satsade hårdast på havsöringen, eftersom den ligger mig mycket varmt om hjärtat. Det var ju så man började, smygandes längs Bråvikens kobbar och skär med mitt lilla spinn eller flugspö. Så dessa nätter med brutala hugg från havsöringar i bra storlek var inget jag ville missa. De flesta fiskar jag landade låg runt 2,5-3 kilo gissar jag på. Men den som toppade det hela var ju min fantastiska Havsöringhane på 6 kilo och 79cm som jag lyckades landa i kolmörkret näst sista dagen. Jag hade i två dagar bara tappat fisk både lax på dagarna och grymma öringar på nätterna. Jag såg ett par stora fiskar som visade sig på andra sidan där jag och Mattias fiskade, så vi beslöt att vi skulle gå över. Jag drog vinstlotten och fick börja. Jag hade väl fiskat ca 50m när det plötsligt började tugga lite försiktigt i muddlern. Jag lät den ta lite lina och krokade sedan. En lång rusning, högt hopp och ett tungt klumpigt plask…sedan var den drömöringen borta. Mattias som hört mig kom springande, faaan skrek han. Den borde du fått! Ja det borde jag, suckade jag. Mattias var taggad, och på mig hade liksom luften gått ur. Jag tar en liten repa så drar vi hem och käkar och dricker bärs sedan säger Matte. Ok gör det säger jag, helt tom. Efter att Mattias fiskat sig in i mörkret och utom synhåll för mig, så reser jag mig tillslut upp och tänker väl att jag lika gärna kan fiska en liten stund till. När jag kommer ner på samma plats som den tidigare öringen högg, så känner jag exakt samma tuggningar i flugan. Denna gång klipper jag i med ett stenhårt mothugg. Fast fisk. FISK! Skriker jag. Mattias är snabbt där, vi vill ju testa den nya mörkerkameran införskaffad just för sådana här situationer. Jag drillar och Matte filmar, fisken är tung och strömmen är ganska stark just här. Men tillslut blir mitt enhands Switch övermäktigt och öringen måste kapitulera. Jäklar vilken fisk! Jag upprepar detta löjligt många gånger, men de som fått havsöring i Norge vet att det är en riktigt stor fisk jag landat. All frustration i kroppen är plötsligt borta och jag befinner mig i paradiset igen. Vi plåtar och filmar fisken och släpper sedan ner den till sin ståndplats igen. Ölen och maten på natten (morgonen) har nog aldrig smakat så gott. Sista natten är jag kvar ensam vid en liten sträcka vi har nedanför huset. PÅ ca 60m krokar jag 9 havsöringar i riktigt bra storlek, dock landar jag endast fyra av dem. Den största är en riktigt kraftig fisk på 72cm som efter ett par bilder simmar vidare. Den minsta en 2,8 kilos får följa med hem till mina barns stora glädje.

Samma fisk.

Augusti blev för mycket jobb och lite för varmt i vattnet, men i September hade jag som jag skrev tidigare flyt i Mörrum. Totalt 2 dagars fiske gav 3 havsöringar och en lax. Största öring där slog ju äntligen mitt gamla PB. 88cm och 9,2kilo blev det nya PB:t, en grymt fin öringhane från pool 4:a. En drömfisk och ett minna för livet.

Guldöring från Forshaga 77cm.

Sista dagarna på lax och öring säsongen drog jag till Forshaga, och första fisk på land där blev ju såklart en….öring..77cm guldfärgad men lite smal kanske.

Strömhult igen, och Movember mushan.

Sista öringen 2014 fick jag tidigt på morgonen i Strömhult innan det blivit ljust. 65cm och tjock som en tunna, som de brukar vara där. Undrar hur stora dessa öringar kommer att bli. För några år sedan fick vi endast ibland en och annan öring i 0,5-1 kilos klassen. Men de verkar trivas och växa ordentligt i denna miljö. De är ju helt fredade av Robert så klart, så det kan nog bli några riktigt grova pjäser framöver.

Nu återstår det endast en dag av detta år och vi vill passa på att önska alla gott slut och ett riktigt gott nytt (fiske) år.

Röda ögon efter en veckas hårt havsöringfiske i Laerdal.

Snart spöböj igen…..Jonas.