Grymma öringar gömmer sig i Mörrum, det är ett enhandsspö bredvid…
Vi har alla vår filosofi och behov när det gäller fisket. Något som drar i en hela tiden, något man bara måste ha, en svår längtan, en tillfredsställelse utöver allt annat, en kick, en drog.
När larmet plötsligt skriker på för Karpfiskaren, när flötet stannar och sakta sjunker för metaren, när den där stora mörka skuggan nere på botten sakta närmar sig jiggen för vertikalfiskaren, en stor ostörd vakande fisk för flugfiskaren, när spöet plötsligt böjer sig för trollaren, buktningen på ytan när en grov gädda satsar allt för att ta ditt jerkbait, eller när flaggan vippar för fullt ute på djupt vatten för ismetaren, tugget på flugan när du står utvadad i din favoritpool, eller det försiktiga pillandet på ditt bete av ett urtidsdjur på 500 m djup för den galne havsfiskaren…
En liten ”mitt på dagen” öring från Mörrum pool 17
Alla har vi vår längtan till ruset, och trots att vi fiskar ofta och nästan vet att det ska hugga ibland så blir vi lika överraskade varje gång. Och det är just det som ger den stora kicken.
För min del så får jag mina kickar från ett otal av olika sätt att fiska, och även en massa olika arter. De behöver inte alltid vara så stora, för det är alltid spännande med nya arter. Ett fiske som ger mig en av de största kickarna är att fiska efter havsöring i strömmande vatten i mörkret. Huggen kan ibland kännas som ett pyttelitet löv som driver över linan, eller som att draget i strömmen plötsligt bara avtar något. Några tuggningar, en stöt men oftast så är det ett stenhårt hugg som nästan får dig att tappa spöet. Och det är just detta som ger mig den extrema kicken av mörkerfisket.
Natten är kolsvart. Månen speglar sig i ån men man ser inga konturer.
Det är så mörkt att du inte ser handen framför dig, du fiskar en plats som du vet är bra och du känner till hur långa kast du behöver göra. Man fiskar sakta av platserna och smyger så ljudlöst man bara kan, allt är tyst…tyst…tyst. Och så bara sopar det i för kung och fosterland, i samma sekund spränger havsöringen ytan och det skummar ute på nacken. Det är 0-100 på en millisekund, pulsen rusar och det slår våldsamt i spöet. Havsöringarna brukar slåss otroligt hårt i några sekunder, för att sedan bli väldigt beskedliga och lätta att landa. Men visst händer det att det blir rusningar och höga hopp med. I Norge i år så var det vissa öringar som var mer i luften än i vattnet.
En fantastiskt vacker havsöring på ca 5 kilo från underbara Laerdal.
I år har jag verkligen fått mitt lystmäte av denna drog, och jag hoppas på att få några injektioner till innan säsongen är över. Laxfisket har kanske inte varit det bästa för mig i år, men jag är mer än nöjd mer havsöringfisket.
Johan njuter av dagen på Mörrum River Lodges veranda vid härliga pool 17
Jag var nere i Mörrum i ett och ett halvt dygn ihop med ett litet men glatt gäng från olika delar av landet. Vi fick en lax på hela 113 cm och 2 havsöringar där den största var en grymt fin fisk på 84 cm. Alla var i fisk men de tog inte alltid så hårt. Dagarna efter oss kom Tellis med ett gäng och dom hade riktigt bra fiske. Så det är verkligen hög tid att åka till Mörrum för att få chansen till säsongens sista spöböj där. Det är mycket gott om fisk och bra med stor fisk också. Jag kommer att ta mig en sista tur till vackra Mörrumsån nu kommande helg i hopp om att få känna det stenhårda hugget av en stor havsöring i mörkret, eller kanske en riktigt arg laxhane på dagen. Och det tycker jag alla som kan ska göra också, det simmar drömfiskar där.
Min 6 kilos öring från Laerdal
Video på landning + release
Snart spöböj igen….Jonas
Lämna en kommentar