Bevisat!! Monstret bor i DAMMEN!!!

Home/Fiskeresor/Bevisat!! Monstret bor i DAMMEN!!!

Bevisat!! Monstret bor i DAMMEN!!!

Vi packade bilen full och begav oss sent på kvällen innan jul till Nyköping.

I bilen trängdes vi med julklappa, sill, kläder, stövlar och sist men inte minst mina fyra isfiskespö. Sedan vi i februari för första gången gav oss ut på isarna i detta namnlösa sjösystem (där vi fiskar på den minsta som vi kommit att kalla Dammen), så har tankarna snurrat runt de stora fiskarna som vi inte fick kontroll på den gången. Jag har ofta tänkt på vad som skulle hänt om jag kunnat kroka dessa bestar med ett isspö istället för de klassiska angelkrokarna vi använde denna gång.


Så nu var vi här igen, det var givetvis julen med mor och far och det sköna lugnet i lillaBrevik som vi kommit för. Men inne i huvudet på mig och Robin simmade det stora gäddor varje natt. På julafton var vädret helt perfekt, solen sken det var ca 45 cm fluffig kall snö och temperaturen låg på trivsamma 8 minus. Men det var ju jul så vi fick stilla sitta och vänta till nästa dag. Vi hade ett problem, inget bete. I frysen hade jag hittat några små omfrysta regnbågar, de kanske kunde fungera på riktigt stora och hungriga gäddor. Vi laddade för nästa dag….

På juldagsmorgonen väcktes vi av storm. Det blåste hårt och regnade, snön packades och försvann, det blev isigt och tempen steg till 4+.  Skit! Inget fiske idag heller. Hela dagen gick jag och Robin och funderade och frågade farfar om isen skulle hålla till nästa dag. Det gör den kanske om det fryser på svarade han varje gång. Vi knackade på barometern, kollade väderprognoser, gick ut och tyckte minsann att det började mojna och kyla av lite. Det kan ha varit den slutgiltiga faktorn när vi dansade minusgradersdans som gjorde att det faktiskt till slut kröp ner under nollan. På morgonen var det härliga 3 minus. Vi drog ut och tog oss till slut ut på den mycket vanskliga isen. Men jag har genom åren lärt mig att respektera vatten i alla former och är mycket väl medveten om hur farliga isar kan vara. Därför fiskade vi bara väldigt nära land där vi hittat en väg ut, och tröttnade ganska snabbt på detta. De gamla regnbågarna på ca 200 gr kändes inte heller som någon hit direkt. Vi beslutade att göra ett nytt försök nästa dag.

På kvällen pratade jag med fiskebroder Dennis, han kunde fixa färskt agn och var sugen på att putsa sitt personbästa. Sagt och gjort.

Morgonen efter mötte vi upp i en korsning mitt i ingenstans. 14 minusgrader och solen sken förfullt. Dennis bror Petter var med och de var riktigt taggade.

Redan i första hålet drog Dennis dagens första, en mindre gädda på ca 1,5 kg. Sedan var det Robins tur, bromsen var lite för hårt ställd så fisken slog sig loss. Synd, det verkade vara en hygglig bit . Efter någon minut högg den igen men klev snabbt av denna gång. Jag tog också en liten 1,5 kilos och sedan blev det lugnt.

En havsörn seglade sakta över trädtopparna och spejade ner mot oss för att se om vi lämnat något ätbart. Jag lyfter ett av mina spön och ska precis sätta tillbaka linan på vippan när den rycks ur handen på mig. Snabb krokning och landning samt återutsättning. Dagens hittills finaste på ca 4,5-5 kg.

Nu kommer tjejerna med dagens lunch, grillkorv, pannkaksrullar med drottningsylt samt kaffe och nybakade bullar. Mmmmm ibland är livet rättvist.

Det börjar kyla på igen, alla utom jag, Robin, Dennis och Petter åker hem. Vi kämpar på och flyttar spön hela tiden för att hitta fisk. Petter har en kamp med en fisk som hugger om och om igen. Tre gånger släpper den utan att Petter hinner kroka ordentligt.

Robin har ett spö ganska nära, han har haft ett liknande hugg där. Nu leker pojkarna uppe bland istappar och träd. Vi går och vaktar spöna och tycker väl att dom ska hålla sig på isen. Dennis frågar om vi ska se hur snabbt de kommer ner på isen igen… Ha ha ja det gör vi, samtidigt skriker vi allt vad vi kan att det är hugg. Grabbarna springer, rullar och kastar sig fram genom buskagen som galningar och ut på isen. Asgarv!! från oss och trötta tonårskommentarer från dom.

Robin vänder sig om och blänger på mig, då fäller hans spö ordentligt. Han skriker, vad ska jag göra?

Går den frågar jag?

Ja!

Låt den gå!

Går den fortfarande???

Jaaa!!!

Kroka!!! skriker jag och Dennis samtidigt.

Robin krokar och spöt bugar djupt. Ner med spöt i hålet!!! Robin drillar hårt, jag är beredd på att få syn på fisken och hjälpa till med landningen. Men den visar sig inte, jag tittar på Robin och sedan på Rullen. Linan bara löper ut. Jag  kan inte göra någonting skriker Robin. Kämpa på bara, håll linan borta från iskanterna och ta in lina när den inte rusar. Det blir inte så ofta  i början. Fisken rusar runt hålet flera gånger och ger sig iväg på långa 20 m rusningar emellanåt. När det gått några minuter och vi inte sett skymten av fisken så inser vi att det är en rejäl sak som Robin krokat. Fighten fortsätter och blir bara hårdare och hårdare. Jag börjar misstänka att det är ett av “Dammens” monster som är i andra änden. Ibland vänder fisken så snabbt att det ser ut som spöt ska gå av. Efter ca 15 minuter börjar det gunga i hålet och vi förstår att fisken är nära, Dennis får en skymt av den och tycker den ser hyfsad ut. Nu är den till slut trött och glider förbi hålet så jag ser lite av den. Hmm ca 7-8 kg tänker jag. Fisken stannar under hålet och jag får tillslut tag på den, den går nästan inte upp i hålet. Ju mer av fisken som kommer upp desto mer förstår vi vilken best som Robin fångat.Vi jublar och skriker allihop, nu ligger hon där, vi inser snabbt att ingen av oss lyckats få med riktiga vågutrustningar (klantigt). Så vi tar några snabba bilder, mäter längd och omkrets. Och sätter tillbaka henne efter att hon återfått sina krafter. Hon tackar för sig genom att slå till med den enorma stjärten och stänka ner Robin helt.

Vi  står bara och glor på varandra, hur stor var hon egentligen? 114 cm!! och ca 72 cm i omkrets. Längden är vi helt säkra på men omkretsen kan av skilja på någon cm, vi mätte den med en lina som vi kapade i rätt längd.

Hur som helst en riktigt grym isgädda, och Robins första. Synd att vi inte tog med vågen, jag tror att vi kommer grunna på detta länge. Eller i alla fall tills vi fångar henne igen, för då ska alla grejor vara med.

Snart spöböj igen…….Jonas

By | 2017-02-23T13:52:47+00:00 december 28th, 2009|Fiskeresor|0 Comments

About the Author:

Leave A Comment